Veckan har varit full med aktiviteter, mycket i skolan och mycket emotionellt. 

Men jag har tränat. Fem ggr denna vecka, hittills. Simning, löpning, simning, löpning och löpning. Jag är stolt över mig själv och tänker fortsätta göra det. Jag har även bokat tid med en PT som ska hjälpa mig ännu mer med att komma i form. Jag behöver den hjälpen och jag hoppas att jag är redo att ta emot den. Har valt en av de snällaste PT-tränaren men även en av de tuffaste. Det är snart dags att dra iväg till Örebro och träffa min sundsatasande vän Heidi. 

Tråkig uppdatering, kommer en ny nästa vecka. Lovar!

Nu das för sund lunch. 

Det var sedan tidigare bestämt att jag skulle upp denna morgon för att ta mig till gymmet. Så jag masade mig upp, tidigt och segt. Hittade löpartips från Oskar Käck i den lokala tidningen och tog till mig en del av det. Springa som om du har ett kuvert mellan skinkorna. Hm. Leder till bättre hållning och att höfter pekar utåt Hm.

Jag testade och fick nytt rekord. Hade inte lika ont efteråt och kunde springa mycket fortare. Tack för den Oskar Käck. 

Ska testa imorgon med, om det nu inte blir simning igen.

Lovar att denna blogg kommer bli mer intressant med tiden, måste bara hitta lite mer tid först. 

I slutet av förra veckan var det löpbandet som fick besök. En tur på fredagen och en annan på lördagsmorgon precis innan avfärden mot Skåne och Julias dop. Ett väldigt fint dop må jag säga och vilka gudmödrar sen.

Var i simhallen idag, 2 km. Egentligen för kort men ändå lagom just nu. Speciell som jag lyckades tajma med värsta mensvärken. Imorgon är det dags för löpning igen. Älskar hur det formar kroppen sakta men säkert, önskar bara att det tog mer på övre delen av låren än vad det gjort hittills.Har en förmåga att bara växa och inte förminska. 

Denna låt har varit en favorit den senaste veckan. Bra att springa till. Testa. 

I morse begav jag mig till simhallen. Äntligen har jag möjlighet att simma igen. Jag älskar det eftersom det tränar hela kroppen. Jag som är så dålig på att göra det annars. 2 km blir det, vilket är bra eftersom mitt nya mål inkluderar ett lopp på 3 km. Dock inte i badhus. Normalt brukar 2 km inte kännas så mycket, men denna gång gjorde det de eftersom jag inte tränat på liknande sätt på ett tag. Det roliga var att farten inte blivit sämre.

Som sagt jag behöver ta tag i mig själv igen nu. Det kommer bli ett helvete bitvis, det märkte jag redan i morses när jag försökte komma upp för att ta mig till simhallen, men likväl ett måste.

Detta inlägg blev ganska mossigt, men det krävs ju träning i bloggning också. 

Ibland händer det saker i ens liv som gör att allt bli omkullkastat. Mitt liv har blivit omkullkastat och jag är på väg upp igen. Jag är nästan framme men det finns vissa bitar kvar. Jag har tränat under tiden som allt har varit bakvänt men inte lika mycket som jag hade hoppats. Jag har definitivt inte sprungit så mycket som jag velat. Så här blir det ibland och jag accepterar det. Det tråkiga är att kroppen har tagit stryk och det är inte okej. Det är därför dags att komma igång igen och nu känner jag att det går. 

Så välkommen att titta förbi om du någonsin blir nyfiken.